9 december - helgträningspass med Sigrid H.H.
Idag fick jag den stora äran att hålla i dagens lucka, temat skulle tydligen vara "ett helgträningspass". Ett perfekt val av ämne faktiskt, för jag är alltid ute på sådana AwEsOmE pass!
Dagens utrustning:
1. Den wookade renen Lisa. Fast nä. För hon skulle till byn tidigt idag och det ger hon tummen upp för men jag tummen ned för! Fast sen så skulle hon tydligen inte det ändå men då var dagen (livet) redan för sent att rädda.
*2. Ett par ben. Tänkte att det kunde vara bra att ha.
3 ... och såklart den Norska kämparglöden!!!! Wiho vad skojjigt.
Sedan tog jag det stora språnget ner för slänten och några sekunder senare var jag ute på isen. Valde dock att inte stanna där allt för länge då det blåste sjukt mycket. Typ väldigt mycket alltså. Btw stenarna på bilden har alltid påmint mig om palmer. Fråga mig inte om varför. They just have.
Eftersom att luleälven inte levererade valde jag b-näsheden som träningsterräng. B-e-r-g-n-ä-s-h-e-d-e-n, bästa stället på hela jorden!! Seriöst. Har ni någonsin sett något finare?! Har ni det så ljuger ni.
Som ni säkert förstod blev det ett väldigt pure snöpulsar-pass. Men även under denna treningsökt blev det lite stopp för fotografering. Men coach from hell stod inte heller denna gång och lurade bakom buskarna (finns iofs inga buskar på heden) så hälsenorna är fortfarande hela.
Här vet jag inte riktigt vad jag gör. Förmodligen så väntar jag att tomten med sina renar ska komma eller nåt. HAHAHAHAHA vem försöker jag lura?!?!??!??!?!? Jag leker batman såklart.
Och jag som trodde att jag kände till bergnäsheden som min egen ficka. Blev något fundersam när jag mötte på min egna spår. Skyller på snön har rubbat mitt lokalsinne.
Det blev några kluriga vägvalssträckor under passet. T.ex. VILKEN VÄG RUNT TRÄDET SKA JAG TA?! Blev efter lite funderande den högra vägen. Den vägen såg mer läskig ut #LivingOnTheEdge
Just because I'm a fearless bastard
Till slut kom jag till Luleå Airport. Där spanade jag efter lite japaner som möjligtvis skulle vilja ta kort med mig. Men några sådana dök aldrig upp. Synd för dem att de missade ett sådant glimrande tillfälle att fotas med en kändis.
Från flygplatsen följde jag den vanliga (snöbetäckta) grusvägen som till slut skulle leda mig till granuddsvägen. Glatt ovetande om det som under ytan lurade lallade jag på och sjöng en liten sång för att skrämma bort lite älgar. Tyvärr så varade denna glada sångstund inte allt för länge då marken öppnade sig under mig. Det blev... blött. Väldigt blött.
Klart slut varulvstjut.